Så blev Eskilstuna Älsklingstuna för mig.

Nej, jag är ingen Eskilstunabo. Fysiskt. Men själsligt är det inte långt ifrån.

Men, vi tar och backar bandet några årtionden och jag ska försöka beskriva så kortfattat och förståeligt jag kan. Ovan: Eskilstuna stadshus. Nedan: Nutida Eskilstunaprofiler finns att ses på en vägg i stadshuset.
När jag gick i åttonde klass hade vi prao, dvs en vecka där vi skulle ut och testa på arbetslivet. Jag hade min praovecka på samhällets matbutik där jag då bodde och är uppväxt. Detta var hösten -92 om jag inte missminner mig. Den praon var startskottet på mitt arbetsliv, för från den veckan jobbade jag sedan skollov, helger och kvällar vid behov. Detta kommer att spela roll i framtiden på två sätt, men jag kommer till det om en liten stund.

Efter några år började en ny kollega att jobba i affären. Han och några vänner hade precis startat ett coverband. De spelade främst Kent-låtar. Kent var tydligen ett band från Eskilstuna, vart det nu låg? Jag var aldrig någon Kent-fantast även om jag i grund och botten alltid varit, och är, en allätare inom musik. Speciellt när det gäller livemusik.

Nåväl. Åren gick och via tekniskt gymnasie inkl. påbyggnadsår, arbete som försäljningsassistent/receptionist på ett välkänt båtvarv för lyxbåtar samt därefter jobb inom bussresebranschen som tog mig ut i Europa både från kontoret (resesäljare & reseproducent) och som reseledare vilket gjorde att jag -06 träffade min H på Östersjön. Han kom från Eskilstuna. Hm, Eskilstuna? Visst är det därifrån Kent kommer? *Jag-sätter-pekfingret-mot-läppen-och-trummar-samtidigt-som-jag-funderar* Jo, så är det.

Ett halvår senare hade jag sagt upp min lägenhet och flyttat bohaget till Kungsör, orten där H sedan ett par år bodde. Här hamnade jag i en knivig situation. Man kan inte både ha kakan och äta upp den. Jag orkade veckopendla de 32 milen, mellan Mälardalen och mitt jobb i Dalsland som jag verkligen älskade, i exakt ett år. Sen blev det ny utmaning på ett småbåtsföretag i Örebrotrakten där jag jobbade i tillbehörsbutiken och med administration. MEN. Allt är till för att förbättra. Jag ville ha närmre till jobbet. Jag praktiskt taget tankade upp alla mina pengar.

Nedan: Ett av alla mumsiga besök på Eskilstunas kända Slagstaglass.Jag fick jobb på en bensinstation i Eskilstuna och där jag under de kommande åren jobbade mestadels nattskift. Detta var egentligen min första kontakt med Eskilstuna förutom tillfällena när vi var hos svärföräldrarna. Jag kan uttrycka mig lite smått blygsamt när jag säger att min första bild jag fick av Eskilstuna nattetid var mindre positiv. Jobbet var otroligt roligt men också väldigt påfrestande på olika sätt, främst pga att jag absolut inte är en nattmänniska men också för att jag bara såg en ”version” av Eskilstuna – den som visade sig efter mörkrets ingång. Och helt ärligt. Oavsett vilken stad du än befinner dig i, så är det du ser på natten inte samma som du ser på dagen vare sig det gäller bemötande, förhållningssätt osv.

Som i ett för mig naturligt steg blev det alltså några år senare åter bussbranschen, bussnörd som jag är. Nu hade jag fått många nya bekantskaper i Eskilstuna för precis som innan har mina jobb i Mälardalen varit sociala, mycket kundkontakter och relationsbaserade. Och roliga. Riktigt roliga. Och med det kommer viljan, lärandet och utvecklandet. Jag har i detta då landat och börjat bygga mig en tillvaro i Eskilstuna med allt vad det innebär. Om jag tittar historiskt sett har jag bytt jobb ungefär var femte år (med ett par undantag) och det var väl ungefär så länge det tog före jag började arbeta inom Eskilstuna kommun. Här pratar vi att verkligen få upp ögonen för Eskilstuna på ett mycket positivt sätt – så mycket bra det görs inom kommunen! En attraktiv arbetsgivare som ligger i framkant i många viktiga frågor. Men framförallt med en fängslande kommundirektör. För om min bild av Eskilstuna efter flera års arbete på dagtid förändrat min syn på staden till positiv, så kom här en person som fick mig att känna mig…… Jag vet inte vad jag ska beskriva känslan som. Jag var på rätt ställe helt enkelt.

Under mina 3 ½ år som jag hittills varit verksam inom kommunen hann jag lyssna till olika föredrag som Pär höll iallafall minst 7 ggr som jag direkt på rak arm kan nämna, före han lämnade uppdraget som kommunens högste tjänsteman för att gå i pension.

Jag började min tid i kommunen med att jobba som feriepraktiksamordnare. Första gången jag hörde Pär hålla föredrag började jag gråta. Det är sant och det står jag för. Sällan har jag hört någon prata så ärligt på en scen om något. Här är en person som brinner för Eskilstuna. Här är en person som fick mig att känna mig viktig. Att just jag av alla 9 000 anställda inom Eskilstuna kommun är viktig. VI är alla viktiga. Tillsammans. Föredraget, som han höll riktade sig mot ungdomarna som var det årets feriepraktikanter och skulle ut på sitt allra första jobb, men det spelade ingen roll – jag var ny i kommunen och hade ännu inte fått mitt eget inledningstal från honom. Jag blev SÅ påverkad. Pär pratade om vår roll i staden, i Mälardalen, i Sverige och i världen. Pär pratade om Kent, bandet som kom från Eskilstuna. Just ja! Det var ju Kent-låtar som min kollega spelade, du vet han som jag jobbade med på mitt egna första jobb jag fick hösten -92. Och tänk – att det var min erfarenhet som startade med prao, som tagit mig vidare genom yrkeslivet ända till Eskilstuna – till Eskilstuna, staden där alla visste vilka Kent var och som fick mig att börja lyssna och nynna till Kents musik. Kent-sagan fick ett slut och när Catrine och jag gick på avslutsturnén hösten 2016 i Scandinavium kom insikten som ett slag i magen – jag hade blivit en Kent-fantast!

Allt hängde ihop. Mitt första jobb som innehöll Kent-musik, att höra Pär prata till dessa ungdomar som skulle ut på sitt första jobb OM Kent.

Nedan: Dåtida kommundirektören Pär Eriksson och ett par av mina dåvarande kollegor Amelie och Tim. Jag tycker om Eskilstuna. Jag verkligen verkligen tycker om Eskilstuna. Det jobb jag gör på dagarna gör skillnad – jag är en pusselbit i ett viktigt ”tillsammans-arbete” och jag brinner för det. Jag vill ständigt framåt. Inte uppåt – jag vill framåt. Eskilstuna vill framåt.

Och en vacker dag insåg jag det bara – Eskilstuna var inte bara Eskilstuna. Eskilstuna har blivit Älsklingstuna för mig.IMG_20160503_080258 (2)Ovan: Faktoriholmen sett från Stadsparken. Nedan: Speedway – Smederna på hemmaarenan i Gröndal.

Annonser

Ibland blir jag lite låg.

Jag tycker det har känts rätt motigt de senaste dagarna. Ont i foten och det är galet omständigt och bökigt att parera kryckor hit och dit, och de ramlar och far hej svejs. Ofta försöker jag tänka positivt i form av Det kunde varit värre, Det finns de som har det värre och Det går snart över. Men senaste dagarna har ärligt talat varit motiga och jag har känt mig väldigt låg.

Min planering på jobbet sprack. Inte för att det är någon fara på taket men jag hade ändå en bild av vad jag ville ha färdigt före jag går på semester om en vecka.

Och på tal om semester, med den här foten blir jag väldigt begränsad i vad jag kan göra närmsta veckorna. För även om det absolut är på väg åt rätt håll kommer foten vara vinglig och ostabil i flera veckor framöver då det är bristningar i ledbanden. Vi kommer alltså inte kunna vara lika aktiva på semestern som planerat.

Sommarkantarellerna har poppat fram. Och självplock av jordgubbar är igång. Två extremt stora stressmoment, att inte kunna ge mig ut i skog och mark eller i jordgubbslandet när sociala medier visar skörd efter skörd. Jag blir på extremt dåligt humör. Jag försökte få Henrik att vi skulle åka ut i skogen och söka av mina svampställen, ja alltså att han gick och jag satt i bilen och guidade honom vägen via telefon. Han gick inte med på det.

Det är petitesser men det är mina issues just nu, och min verklighet. Och då vill jag inte ens vara positiv. Ibland blir jag lite låg. Men det går snabbt över igen.

Midsommarafton, en återblick.

Före Henrik och jag träffades hösten -06 har jag inte så bra koll på när på tidslinjen (eller vart/hur heller för den delen) om hur mina midsommaraftnar firats. Det är ett väldigt varierat utbud med alltifrån att vara i mina föräldrarnas båt på Hamburgö, att vara med syrran och hennes familj eller med vänner, att ha ätit jordgubbar vid en pool i Florida till technofester i skog och mark.

Tack vare organiserade bilder i datorn kan jag lätt som en plätt kika bakåt i tiden och hjälpa minnet på traven, i alla fall från de senaste 11 åren från när jag började spara digitala foton.

2008 – vi hade precis köpt båt och tog den till vänner i Kvicksund.
sem 2008 025

2009 – firades hos svärföräldrarna i Skogstorp. Jag var gravid i 7:e månaden. 2009_06_19_12982009_06_19_1304

2010 – var vi i Holland och kollade på MotoGP.

2011 – tillbringades på Öland med bland annat ett besök på djurparken.
2011_06_25_3063

2012 – var vi hos mina föräldrar i Stigen inkl. ett klassiskt Dalsländskt firande med lövade traktorkärror, dans kring midsommarstången, akrobatik och tombola.2012_06_22_0178.JPG
2012-06-22 12.39.012012_06_22_0290.JPG

2013 – tillbringades på Mälaren ihop med grannarna, och därefter fortsatte vi med middag och femkamp hemma hos oss.

2014 – besökte vi Fiskeboda camping med vänner. God mat, bad och fiske. Heidi introducerade mig till Sundbyholms Kött & Fisk´s underbart goda Yankeelax, mums! 

2015 – åkte vi och svärföräldrarna med våra husvagnar till min familj i Stigen. 2015_06_19_9999_902015_06_19_9999_1012015_06_19_9999_102

2016 – möttes min släkt från Bohuslän-Dal och Henriks släkt halva vägen var på Bomstadbadens Camping i Karlstad. Långbord, dans kring midsommarstång och solvarma bad – och vad vore väl midsommar om det inte kom några skvättar med regn?
20160624_15143720160624_16102820160624_22291720160625_195800

2017 – Vi hade precis ställt husvagnen på säsong på Herrfallet och firade såklart där. Klassiskt. Lite sol. Lite regn. Lite för dåligt med sömn.

2018 – Återigen Herrfallet. Mina föräldrar och syster med familj var på besök. Återigen klassiskt. Återigen lite sol. Återigen lite regn.

Ja, det är verkligen roligt med bilder. Det gör att så många minnen blir levande igen. Jag är alltid den som är framme med kameran, jag är alltid den som ser det som sker genom en lins, jag är den som familjen ibland kan sucka åt när ett kort ska tas om – men jag är också alltid den som alla tackar lång tid efteråt när det levereras fotoböcker och almanackor i julklapp och när vi funderar på vad vi gjorde på högtider och semestrar. Guld värt!

Utflyktstips inför semestern.

Jag har påbörjat nedräkningen inför semestern och vi har ännu inte bestämt vad vi ska göra. Eller jo, det har vi faktiskt – att ta det som det kommer. Att se vad det är för väder. Att känna efter vad vi vill där och då. Tidigare år har vi haft en ganska förutbestämd plan med lite längre husvagnssemester på Öland, Västervik, Västkusten, ja på typiska badorter som passar att semestra med mindre barn. Vi har campat i Varberg och utflyktat till Ullared. Vi har campat i Kläppen och cyklat cykelvasan. Vi har varit i Dalarna, Sörmland och senaste två somrarna stått på säsongscamping på Herrfallet, vid Hjälmaren. Vi är helnöjda! Om jag ser till vad vi vuxna gjort på tu man hand så är det inte lika välfyllt. Vi har vandrat i Sälen och åkt på några kryssningar. Vi har varit i London. Nu tänker jag enbart sommartid. Vi har betat av några gånger till Gran Canaria också, både med och utan barn, men de resorna passar oss bäst att göra vintertid. Nåväl. I sommar är det obokat i nuläget så vi får väl se vad det blir även om önskelistan från barn och vuxna är ganska välfylld med roliga idéer.

En sak som är säker är att det blir ingen husvagnssemester i år för husvagnen sålde vi häromdagen. Lite vemodigt, men var sak har sin tid och den var ett alldeles för dyrt insynsskydd till baksidan *haha* när vi känner att vi vill göra något annat. Dessutom var det en barnkammarvagn med våningssängar och ja, våra barn är liksom inte små längre. Fel planlösning helt enkelt.

Så. Om jag ser till förra året så har jag redan i tidigare inlägg tipsat om utflykter i närområdet till bl.a Hälleskogsbrännan, Sörkvarnsforsen, Vinön. Om du vill kika på fler tips kan du välja etiketten #upplevelser här på bloggen.

Jag har ett par eftersläntrare på utflyktstips som jag tänkte dela med mig av.

Gå på konsert! Sommaren svämmar över av diverse park- & cityfestivaler och det är bara att kika på programmen vilken som erbjuder just din favoritartist. Förra året var vi på Västerås Cityfestival för att se Liams favoriter LBSB, och ta mej tusan, det var verkligen en sjukt bra konsert. Ja, alltså, undrar om det inte var en av de bästa konserterna jag varit på ever. Och då har jag varit på många genom åren. Kanske var det just kombinationen av att inte ha några förväntningar, en sjukt stor scennärvaro och röj på scenen, vädret, stämningen, ja allt var perfekt. De var faktiskt så bra på scen att vi nog ska åka till Gröna Lund och se dem igen, måndag 12/8. Vi var i i närheten när de soundcheckade på eftermiddagen så vi gick dit, de pratade med Liam som blev överlycklig och de sa att de skulle hålla koll på honom under kvällen. Alltså, några meningar från en liten killes idoler, gör så stor skillnad. Stor eloge till dem och deras bemötande. Liam hade inför konserten letat upp och köpt en mask och solglasögon för att ha samma som dem. Just ja, jag glömde skriva att de är ju Sveriges hemligaste band. Maskerna är inte bara för att sticka ut, utan att de vill förmedla ut budskapet ”Det viktigaste är inte vem man är, utan vad man gör”. Denna soliga kväll hade de en som filmade konserten från scen inför en ny musikvideo. Liam i sin mask är med i början på ”Klöver”, vilken finns att se på Youtube.

Besök ett slott och tillhörande slottsbutiker. Sverige är fyllt av vackra slott och dess omgivningar. Gå på guidad visning, ta med ”massäck” och gör en picknick samt strosa i slottsbutiker.

Det kan vara en god idé att kolla programmen på respektive slott för att kolla om det är någon speciell utställning eller mässa som ni vill kika på, eller undvika.

Förra sommaren besökte vi Steninge slott. Eller nä, det gjorde vi faktiskt inte. Vi besökte Stenladan vid Steninge Slott. Förutom butiker finns det ett café, och omgivningen är allmänt trevlig. Besök slottet, kolla in den helt nya stadsdelen som anläggs i området och varför inte kombinera med något annat besöksmål i närheten?

Åk och fiska! Kanske inte passar mitt i högsommaren, men väl vid kallare väder eller framåt höstkanten. Kilsbergen ligger precis på gränsen mellan Närke, Värmland och Västmanland. Alltid trevligt med en naturupplevelse, speciellt om man får fisk.

Bo på hotell! Ofta är hotellnatten en del i en annan upplevelse. Men varför inte gör hotellövernattningen till huvudmålet med resan? Njut av utsikt, restauranger med vyer, frukostbuffé och att koppla bort måsten. Ät och drick gott. Skäm bort dig själv i spa-avdelningen. Ett hotell som jag gärna kan göra till huvudresmål är Gothia Towers i Göteborg.Har du tips på utflykter i närområdet som du kan rekommendera?

Veckomatsedel tar semester.

Lagom till att mannen idag gick på semester, och att jag går på ledighet om två veckor, tar även inlägg om tips på veckomatsedel sommarsemester. Nu blir det lättare förtäring dagtid och mindre planering av maträtter för att få vardagen att gå ihop för alla familjemedlemmar. Framåt mitten av augusti behöver vi börja organisera oss igen.

Vardagsmaten är ett måste och är ofta snabba lösningar, men i övrigt är matlagning väldigt roligt tycker jag. Hos oss står, med visst generaliserande, jag för vardagsmaten och Henrik för helgens middagar. Jag tycker om att testa många nya recept (vilket inte alltid resulterar i femstjärniga maträtter) samt tycker att höstens mustiga grytor är lite extra roliga att ha puttrandes på spisen medan Henrik gärna testar nytt på grillen, muurikan, i slowcookern eller i röken. Vi har en bra kombo. Vi vet till exempel att jag är dålig på att steka saker då det lätt blir bränt medans jag är den som är bra på att göra stuvningar och såser, förutom hemslungad bearnaise – det är Henrik specialité. Ja, du fattar. Vi har en bra balans helt enkelt. Nu tänkte jag dela med mig av några middagar som varit lite utanför det vanliga i vårt kök senaste halvåret.

I julas gjorde Henrik en ”köttjulgran”. Finskivad marinerad fläskytterfilé uppträdd på pinne och in i ugnen, skär sedan köttet som en kebab – alltså så att det blir som typ gyros. Blev jättegott och vi åt det i en wrap, hemgjorda tortillabröd, grönsaker och vitlökssås.

Kräftsoppa! Alltså, det är så gott! Ett mer lättvindigt och vardagligt recept är att googla upp en variant som innehåller kräftost, supergott, men den extra goda varianten gör du själv där du börjar med att koka en bas, ja en fond helt enkelt, av kräftskalen när du kalasat färdigt på innehållet. En topp-tio-rätt på min favoritlista faktiskt. Jag har dock inte klurat ut de övriga nio maträtterna på den listan ännu 😉 Häromveckan bjöd mannen på gåsamiddag. Han är jägare och har skjutit gässen själv vilket gjorde det lite extra roligt att bli serverad denna middag.

Det blev rimmat och rökt gåsbröst på kavring med pepparrotsröra till förrätt. Till varmrätt gåsbröst (tillredd i slowcookern, påminde om tjälknöl) serverad med hasselbackspotatis samt whiskey- & messmörsås. Slutligen blir det en rekommendation på en kanelbulleäppelpaj, grymt god och lite annorlunda jämfört med den vanliga smulpajen vi brukar göra. Serverades denna gång med vaniljsås men funkar lika bra med vaniljglass. Sugen på att testa pajen? Vi hittade receptet på Aftonbladet Mat & Dryck på Facebook. Alltså, supergod!

Från jord till bord.

Om det är något jag verkligen uppskattar med att bo i Kungsör så är det närheten till allt. Närheten till andra orter och städer som Köping, Arboga, Örebro, Västerås och såklart Eskilstuna vilket ger stora möjligheter till arbetspendling. Närheten till vatten, obviously, med tanke på att Kungsör ligger precis vid Mälaren och vi har jättefina promenadvägar, hamnar, utsiktsplatser och badplatser. Sist men inte minst, närheten till naturen. Vi bor i ett villaområde men tvärs över gatan har vi åkrar och lummighet. På mindre än 10 minuter har jag till fots tagit mig in i skog där blåbärsriset breder ut sig bredvid elljusspåret. Med cykel eller bil har jag inom räckhåll bär- och svampskog. Och jag är väldigt förtjust i hela Från jord till bord-konceptet. Frukt och bär till bakverk, smoothies och pajer. Svamp till höstens mustiga maträtter. Sist men inte minst, att kunna säkra upp julaftonens kantarellomelett – första omgången kantareller reserverar jag alltid till julafton! Nu är det snart dags att ge sig ut i markerna igen. Den värme som är just nu ihop med regnet gör ju att det måste knoppas och frodas rejält ute i skogarna. Hade det inte varit för foten hade jag redan i helgen varit ute och kollat av läget hur det ligger till med svamp och blåbärsblommor, men nu får jag ge mig till tåls ett tag till. Förra säsongen sprang Liam och jag upp till elljusspåret för att löpträna. Efter rundan kunde vi inte låta bli att stanna till och plocka med oss lite blåbär hem. Vi drack upp vattnet och fyllde flaskan med bär, sprang hem och bakade blåbärsmuffins. Det är liksom det där som är så mysigt, att plocka blåbären själv och sedan göra någonting med det. Det spelar ingen roll vad man gör och det behöver inte kosta vare sig pengar eller vara avancerade saker, bara man gör saker ihop. Det är stunden i sig som räknas.

Förutom ”mysfaktorn” är det ekonomiskt och ett enkelt sätt att hushålla med naturens resurser. Jag är riktigt nyfiken på hur mycket mer jag kan nyttja från skog och mark i min egen matlagning och är väl egentligen i startgroparna att börja utforska detta. Jag har inga gröna fingrar och glömmer jämt att vattna så att börja odla hemma är inget för mig, men, att ta tillvara på det som redan finns? I like.

Sjung om studentens lyckliga dag!

Bilder säger mer än tusen ord och nog är det så, att lycka och också lite trötthet simmar omkring i de där lysande ögonen på vår student! Eftersom jag dagen innan gjort illa foten, är urkass på att hoppa på kryckor samt var allmänt mörbultad och ledbruten inte kunde delta vid utspringet fick jag tacksamt ta del av bilder som skickades till mig. Själva studentfesten kunde jag lyckligtvis vara med på 🙂Nu är firandet av det gångna läsåret över för denna gång. Liten och mittemellan har ett sommarlov att njuta av, förändring i form av nya skolor att längta till och är redan i full gång med att vrida till dygnsrytmen något, senare vakna kvällar och att sova tills de vaknar.

Stor, som var en av två från hela klassen att fixa delprovet i slutet av maj och har nu sin frisörlicens nivå A i sin hand. Stor som tog studenten i lördags och började jobba på Frissan i Köping igår, måndags. Stor som fick stipendium på avslutningsdagen. Stor som nu faktiskt är stor, och som ska ut i världen på egna ben. Stor…. Som nu är Stor. Tack till alla som kom och firade Rebecca och Carls (kusinen) student!